På väg
Nu är vi på väg. Efter väldigt lite sömn och intensiva dygn med packande, städande och fixande kom vi till sist iväg och sitter nu på flyget från Helsingfors till Los Angeles. In i det sista levde vi med viss osäkerhet huruvida resan verkligen skulle bli av eller inte p g a pågående hälsoutmaningar i familjen, oplanerade akutenbesök (Tomas som halkade och skadade handen men gick bra) och sist vid incheckningen då det inte fungerade att betala bagaget med våra kort och tiden närmade sig för att flyget skulle gå....
Kände ändå tillit till att det blir det som ska bli. Jag tänker ofta på berättelsen "tur eller otur" (ska berätta den någon gång här på bloggen för er som inte hört den) och att vad vet vi? Skulle vi inte komma med planet kanske vi skulle räddats från en kapning eller störtning eller nåt. Och vi skulle stanna kvar hemma med vår 6 månaders kattunge Sötnos och vår katt Legolas vilka det kändes lite sorgligt lämna (men som har snäll kattvakt boende hos sig i vårt hus så vi tror det går bra ändå). Nu löste det sig dock och vi sitter här och njuter av lyxen med flygfiltar och filmer (Chia kollar Happy Feet 2 och studerar jorden och ljuset och flygrutter och läser på displayen). Flyglyx som jag helt glömt bort att finns då det var väldigt länge sedan jag flög så här långt.
Att resa till Kalifornien känns lite som att resa till en annan galax för mig. Jag har verkligen inga tydliga förväntningar och jag har inte egentligen haft en dragning till USA. Har mer haft en del fördomar och motstånd utifrån hur USA agerar i världen. Det har bara varit en stark känsla att vi ska åka med många olika "hintar från livet" som visat på det för oss båda. Och det känns spännande att se vad som händer och vem jag är där. Jag tittade just på filmen Barbie på flyget och blev berörd på slutet när Barbie "blev sig själv" och även Kens sökande. Sitter också här i planet obekvämt med min 7-åriga dotter sovande i famnen och känner sådan kärlek och åtagande tiĺl henne och önskan att hon ska växa upp och veta hur älskad och värdefull hon är precis som den hon är. Ber tyst om förlåtelse för de gånger jag stressar henne eller på olika sätt omedvetet får henne att inte känna sig okej. Och det sker ju alltid i de stunder jag själv är stressad och inte ger mig rummet att omfamna det som uppstår.
Fast vi reser långt bort så känns mitt fokus starkt "inåt" just nu. Fred har påmint sig starkt som ledord sista veckan. Då världen är som den är, och jag är i en "mellanperiod" där jag avslutat lärarjobb och utforskar hur jag vill leva och jobba vidare, så reflekterar jag en del över olika saker jag tycker om och gjort i mitt liv. Utöver att jag tycker om att skapa rum där människor kan blomstra (som är grunden till varför jag haft intresse att jobba som lärare/pedagog/ha olika kurser) så har mycket handlat om en önskan om att erfara och bidra till fred och kontakt och gemenskap på olika nivåer. Freden i och med mig själv och allt som uppstår i mig som en förutsättning för att också kunna vara i kontakten och kommunikation med andra. Och så freden och kontakten med naturen och jorden. Och i freden finns såklart livsglädjen och kreativiteten starkt närvarande också.
Det har varit bra att ha fred och att vila i min egen stillhet som fokus de sista dagarna. Jag har bett Tomas ha "fred" som kodord att säga till mig om han märker jag börjar stressa upp mig eller gå igång på något för jag vill så gärna bryta det mönstret. :) Jag har haft rätt mycket känslor av motsatt karaktär som kommit upp, alltifrån drömmar där jag bevittnat lömska mord och en hel del stress och osäkerhet om det är bra att vi åker iväg. Det härliga är att jag vaknat med dessa obekväma känslor men istället för att tänka att det blir en skitdag så har jag faktiskt tänkt att "okej den här upplevelsen är gåvan, portalen och möjligheten jag har just nu att vila i mig själv och känna igen fred även i detta". Och rätt snart har lugnet och glädjen i det ofta infunnit sig.
Så ja, det känns härligt vara på resa både i det yttre och inre!
Nu visas en cirkelregnbåge på skärmen här. Fönstren är ännu nerdragna då vi leker natt fast det är dag ute. Det är lustigt att resa i tiden. Vi startade vid 17 och beräknas vara framme 18 samma dag fast flygresan är 11 timmar ungefär.
Vi landar i Los Angeles och ska sedan ta oss till Santa Paula där vi bor och Ojai där vi ska vara på ett Agilt lärocenter/lärocommunity och gå en kurs som heter "The Shift" första veckan. Jag tror jag kommer få mycket levande inspiration vad gäller att öva mina kontaktskapande kommunikationsmuskler och hur vi kan skapa rum för lärandet, där våra barn kan växa upp och få vara sig själva och känna glädje och tillit till sin förmåga och väg.
Jag börjar denna blogg för att det känns roligt att dela om vår resa och kanske kan det också inspirera och vidga vyerna för de som är intresserade av att följa med!
